Min lilla ''hemlighet'' som jag pysslade med i tisdagskväll var att jag piercade mig för andra gången (jag har redan i naveln)! :) Och som tur var följde min kära vän Ida med mig och höll mig i handen (bokstavligt talat..) så att det skulle gå lite lättare. Jag var nämligen skiträdd och nervös. Till att börja med så fick vi vänta lite längre än väntat vilket ledde till att nervositeten och rädslan steg ännu mer. Men när vi väl fick tid så var det bara att bita ihop. Och vet ni? Jag har nog aldrig i hela mitt liv varit med om en sådan smärta.. Och inte nog med det så höll jag på att svimma också, haha nervös och ostabil tjej. :( Men tillslut lugnade det ner sig och jag fick röra mig hemåt! För tillfället ömmar det lite fortfarande (läkningsperioden lär ju bli så..) men det är okej. Jag blev hur som helst jättenöjd och det var verkligen värt det!