Den åttonde April var dagen vi sågs sist. Efter det vilade en hemsk tystnad över oss, i närmare fyra månader. Sedan damp kortet ner i brevlådan. Det förbannade kortet som fick mig att bryta ihop. Att få ur mig all ilska och sorgsenhet som jag gått och burit på i flera månader. Var det verkligen allt du kunde säga? Efter fyra månaders tystnad?

Idag passerade du mig i bilen. Och allt du gjorde var att vinka, för att sedan fortsätta köra. Men vänta, var det inte flera månaders sedan du såg mig? Sedan du över huvud taget hörde min röst? Undrar du inte hur det går i skolan? Eller hur fotbollen går? Undrar du inte hur din dotter mår?